Sparat under: Arbeit | Taggar: AQ-test, ASRS, DIP-Q, EDE-Q, MADRS, MDQ, PANSS, WCST, WURS
Tjolahopp. Nu har jag varit avhållsam från bloggen ett tag.
Hur har jag haft det? Rätt trevligt faktiskt, es knallt und geht.
Idag har jag varit på asperger- och autismutbildningsdag med P. Intressant, om man får säga så, även om de inte tillhör min vanligaste patientgrupp. Wichtig att ha kunskap om i alla fall om kontakten ska funka bra. Fast utbildningen var egentligen mer riktad till psykologer, så det blev mycket ältande av vilka testmetoder som var tuffast. WCST var tydligen väldigt tufft. Det är något med psykologer och bokstavsförkortningar för testmedtoder, de kan hålla på i timmar. Och det gjorde de.
Nya jobbet och jag är fortfarande vänner, snart firar vi tvåmånadersjubileum tillsammans. Ett tecken på att vi blivit väl tajta är att jag ligger ett dygn plus på flexen. Det kan inte vara normalt.
Jag blir kvar för länge. Jag har, helt oväntat, upptäckt en tvångsmässigt överambitiös sida hos mig. Den höll ytterst låg profil när jag pluggade, men nu har den alltså visat sitt arbetsamma tryne. (Det skulle kunna bero på att det är ca 149 gånger roligare när man faktiskt får hålla på med saker själv och har eget ansvar för det också. (Och att man dessutom får lön för det, ehrm.))
Min överambitiösa sida ställer dock till problem. Jag vill jämt vara grymt påläst från början, vara en superbra lyssnande doktor, komma på det bästa behandlingsalternativet, lösa alla problem på en och samma gång, helst hinna med allt på ett besök och sen skriva en überbra journal på det hela. (Dessutom vill jag gärna skriva den på rim, rappa in den i diktafonen, vilket jag doch inte riktigt kommit igång med än.) Bortsett från att det såklart inte alls alltid går så bra tar det tid, därav bonusflexen. Dessutom ligger en lång stressande lista på skrivbordet med grejer jag inte hunnit göra än och tittar surt på mig.
Och halva helgen ska jag vara jour. Och Emma har åkt iväg och raggar trilobiter. Stackars, stackars mig!
Fast helgen bjuder även på Kalas hos såväl K som P. Sehr gut.
Hah.
Vilken drygtråkig blogg det blev. Nästa gång kanske jag bättrar mig. Nu ska jag duscha och se på Family Guy. Inte samtidigt dock.
7 kommentarer än så länge
Kommentera
Kommentera
Rad och paragraf bryts automatiskt, e-postadress visas aldrig, HTML tillåten:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
aaahh du låter som tagen ur Greys anatomy hehhe - doktorsentusiasmen alltså! Härligt med nytt jobb! vill jag också ha! =)
Kommentar av momenttwentytwo maj 15, 2008 @ 8:03 pmiiihhh… du milde himmel…
Nu är jag terapeut, du kan inte veta allt, du MÅSTE inte veta allt, och dessutom så FÅR du inte veta allt ;)
Om man vet allt i hela världen så går folk omvägar har jag märkt, ja det är alldeles sant minsann.
Kontentan: jag vet allt, och det är inte bra för omgivningen… att vara påläst är bra ibland, men bara för dom som är med dig på banan, som drar åt samma håll. annars är det yyyberfel.. ;)
Jag blev så glad när jag läste ditt inlägg, din entusiasm riktigt skiner genom raderna :)
Men snälla du, ta det lite lugnt så du kan behålla entusiasmen länge.
Amatörpsykologen har just haft sin sista patient för dagen ;) nu måste denna doktorn snarka lite kudde tror jag bestämt…
(bry dig inte om mig, jag har bara slagit i mitt lilla huve) :)
Kommentar av majsan67 maj 15, 2008 @ 9:11 pmTrodde nästan att du blivit intagen nånstans, med tanke på bloggfrånvaron. Skönt att så inte var fallet.
Kommentar av imse maj 15, 2008 @ 10:01 pmOch du kan inte ställa så stora krav på dig själv. Du kan ju inte kunna allting från början. Lyssna på en erfaren tant, som jag.
Jag måste, även jag, uttrycka min glädje över uppdateringen. Den var mycket efterlängtad (vilket du säkert kan utläsa i någon form av statistik på ditt älskade wordpress).
Kommentar av Maria maj 15, 2008 @ 11:13 pmTack för hej:et, det är alltid trevligt att höra från ett fan. När jag gjorde Falcon Crest var det mycket sånt. Mycket fans alltså. Under Renegade-eran blev det lite mindre sådant. Renegade tilltalade inte alla målgrupper, men det var vi medvetna om. “Det här är för bra för att funka för alla”, sa vi till varandra. Jag och den där Indianen alltså.
I övrigt är det fantastiskt bra att du gillar ditt jobb. Men tänk på det att om du börjar införa mer våld, vapen och motorcyklar kan det hända att ditt klientel minskar en aning.
//Lorenzo. Lorenzo Llamas
Kommentar av bergatroll maj 16, 2008 @ 6:21 ärMycket bra att du inte kroknade på Maudan. Sånt har hänt förr har jag hört. Du har nog trevligare klienter där du är, så lägg managerideerna på hyllan. Dom borde få plats, eftersom d alltid har hjälmen på dig.
Ser oxå med tillfredställelse att du sakta men säkert närmar dig DAMP-tanterna rent proffesionellt. Det är mycket förkortningar i NPF-svängen över huvud taget. Spelar inte så stor roll för mig och andra DAMP-tanter, vi glömmer dem genast, du vet.
Eftersom jag u härstammar från Uppsala (eller U-a som man kan förkorta det) tänkte jag ge mig ut på span efter stålhunden - har du några ledtrådar ungefär var i Stadsskogen man ska söka, var är dess revir??
Kommentar av Mammamumrik maj 17, 2008 @ 9:07 ärM22:
Vänta du bara. Jag kommer nog snart skriva en bitter utbrändhetsblogg så att du kan uppskatta din arbetslöshet!
Majsan (67):
Visst är det skönt att veta allt? :)
Men du har ju helt rätt, egentligen. Och det vet jag ju innerst inne, men på något vis har jag de där kraven på mig själv, även om jag väl inte riktigt ser det som jag skrev det… (Och ska man verkligen lära känna en patient så räcker det ju inte med ett besök, egentligen är det ju mycket roligare med dem som kommer tillbaka då och då så man får se utvecklingen och folk som blir bättre, egentligen är det nog det som är det roligaste faktiskt…)
Imse:
Äsch, får jag inte bli en utbränd narcissist nu ens!?
Men egentligen vet jag ju det, på sätt och vis så ser jag det väl bara som någon sorts ideal jag strävar mot, fast å andra sidan blir jag ju besviken när det inte funkar bra, så så enkelt är det kanske inte heller. Kanske behöver jag litet TantTerapi trots allt…
Maria:
Hah, statistiken hade faktiskt slagit nya bottenrekord pga uppdateringsbristen…
Bergatroll:
Våld, vapen, vaselin. Jag ska se till att vi skaffar sånt till mottagnignen. Men motorcyklar vete tusan. Sådana gillar jag inte. En lustig freudiansk felskrivning var för övrigt att jag skrev morotcykel. Nå. Personligen hoppas jag på en Falcon C-revival. Kanske en nyinspelning? Snälla?
Mammamumrik:
Kommentar av ordsallad maj 17, 2008 @ 12:21 pmMin hylla är mycket liten, men jag ska försöka klämma in managerplanerna där, tillsammans med en massa förkortningar inte jag heller kommer ihåg. (Emma påstår att jag har ADHD, så lyckligtvis har jag något att skylla på också.)
Nu till chihuahuastatyn! För det första måste jag gratulera till den utmärkta idén! För det andra måste jag informera om att jyckens revir är hela stadsskogen där den snappar åt sig inte ont anande förbipasserande DAMPtanter och annat hyggligt folk. Men oftast ser man den typ mitt i skogen tror jag, den delen av skogen som är norr om rosendalsvägen eller vad den heter. Men egentligen har jag mycket luddiga begrepp om det hela. Mitt lokalsinne är rätt ofunktionellt, och det är ju små stigar överallt. Det bästa tipset är nog att följa den blåa stigen (Linnéstigen?), för längs den brukar den stå och vakta, på höger sida. (Mja, det beror förstås på vilket håll man kommer från.)