Institutet för Vardagsnära Upplevelser

Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde att jag var vän med en beduin. Han hade ett tältläger (med kuddhörna) i ett stort rum som påminde lite om expeditionen på medicinakuten. Beduinen var ovän med andra beduiner som också hade sina läger i rummet. Alla hade färgglada sidenkuddar, de kom och satte sig på varandras kuddar och det blev allmänt dålig beduinstämning. Jag kände väl att det var dags att dra vidare, för det gjorde jag.
Jag var hemma i mitt korridorsrum och arbetade hårt, jag rensade duschavloppet. Till slut lyckades jag bända upp golvbrunnen för att se vad det var som täppte till. Det var en hyacint som slagit rot där, visade det sig. Men den hade torkat lite och jag förstod att det såklart var därför det var stopp. Det slutade med att jag grävde upp hyacinten, skämdes över att jag berövat den dess livsutrymme men också glad att det skulle gå att duscha igen.
Sen ringde klockan, och jag vaknade. Nu är vi tillbaks i verkligheten alltså. Jag tror aldrig jag drömt att jag vaknat. Det kanske inte går.

Jag gjorde mig färdig, klädde mig i lagom propra kläder, och cyklade mot jobbet. Cykeln, min fula cykel, rullar lätt när solen skiner. Sen kom jag fram, oväntat.
Jag gillar jobbet, det måste jag säga. Mottagning är roligare än avdelning. Avdelningar är bra om man vill ha mycket pesudofritid och surfa på jobbet. Mottagningar är bra om man faktiskt vill göra något. I motsats till vad man kanske kan tro när man läser min blogg så vill jag faktiskt göra något. Något bra. Och det finns mycket som behöver göras, ibland känner jag att jag gör det riktigt bra, och då trivs jag lite extra och blir glad i själen. Kanske skriver jag mer om det där en vacker dag. Ibland känner jag i och för sig att jag gör det dåligt också. Då åker jag hem och ojar mig lite. Det känns inte så bra.

Imorgon är det valborg. Det är det närmsta vårblot/orgie man kommer i Uppsala. Folk är många, glada och de är fulla. Utom några stackare som jobbar. Lyckligtvis är jag ledig från jobbet (det trivsamma) och deltar i orgien.
Hej och hå. Såsom traditionen bjuder blir det pickenick och Southern Comfort och galopp. Årets sällskap är fullt av jokrar, och det oroar mig lite. Folk är ju inte så roliga alltid. I det avseendet är jag en liten otrevlig elitist. Men det är ju så, det duger inte att hymla med det.
Vår illa dolda narcissism, det är väl det som gör oss mänskliga?