Sparat under: Arbeit, Bonjour tristesse, Diffusa tankar | Etiketter: egenterapi
Dagen till ära är jag placerad på akuten, och det är (för en gång skull) totalt stiltje. Kanske är folk ute i solen och idkar ljusterapi? Kanske har pollen en antidepressiv effekt? Min näsa tycks iaf uppskatta årets pollen något alldeles oerhört, den rinner och snörvlar i pur glädje.
Sniff sniff.
Stiltje råder även i resten av mitt liv. Vi kikade på film och mös hos braxel & E häromdagen, igår åt jag med K, P & M men annars är det inte mycket action faktiskt. Kein Zeit. Att jobba är av ngn oförklarlig anledning mycket mer en heltidssyssla än att plugga var.
Iofs går jag ju på mina kvällskurser också.
I måndags började den andra kursen. Vi är hela sex deltagare. Men det är nog bra ändå eftersom allt är i seminarieform och det ändå brukar funka bäst att diskutera när man är rätt få. Verkar bra.
Universumkursen är snart slut också, sista föreläsningen nästa vecka. Dock vet jag inte riktigt om jag kommer våga mig dit. En som jag pratat med på rasterna innan på föreläsningarna tyckte vi kunde byta nummer nästa gång för att ses nångång framöver. Iiiiih! tänkte jag, och började genast planera undanflykter. Sån är jag. Först är jag social och trevlig, men sen om folk faktiskt vill ha någon sorts kontakt så slinker jag raskt undan. Jag tror jag brukar göra så. Undrar varför. Det kanske inte är så smart.
Hah. Nu ska jag fylla i ett spännande SCID-formulär och kolla vilka personlighetsstörningar jag uppfyller kriterierna för. Kanske kan jag komma en förklaring på spåret…
