Institutet för Vardagsnära Upplevelser

Idag fick jag 59,5 nya poäng på mitt ICA-kort.

Det är så skönt när livet känns meningsfullt. Existensiell njutning när den är som bäst.

Trogen tjänst i fyra år
en trofast vän, fram till igår
det är för grymt – eller hur?
jag tror jag flippar ur.

Som en trasig trana hänger den
den som en gång var en vän
jag snörvlar i moll och saknar den än
min sårade persienn

Min persienn har alltså gått sönder och som terapi har jag satt ord på mina känslor i en dikt.
Eftersom jag misstänker att jag på sista tiden attraherat alltfler tyska läsare har jag valt att även översätta dikten till det tyska språket:

Mein Persienn ist tot
Mein Kind ist våt
Ich bin nicht so froh
Ich bin so Böse, oh!

Som det framgår av rubriken har jag ännu inte lyckats sluta med Kraftwerkorgierna än, men ikväll ska det bli andra bullar. Alternative Bullen. Då ska nämligen Filmkvartett Alfa sammanträda för ett av sina beryktade möten. Kvartetten består alltså av fyra (4, vier) medlemmar som turas om att visa upp sina favoritfilmer för varandra. Det var i alla falla fall så det började, nu har det urartat så att man snarare ska ordna en helkväll med middag, tillzugg, wein und annat som kan behövas. Gemütlich, kulturisch, cineastisch. Tyvärr blir det ingen tysk film ikväll. Kein Kino.
Dock försöker jag öva på min tyska, komma ihåg användbara ord. Dessutom försöker jag bryta på tyska när jag pratar svenska. Dialekt Korrekt. Det går väl sådär.Om du (av någon anledning som jag i nuläget inte förstår) vill kommentera det här inlägget är det för övrigt tvång på att skriva vilken film du skulle välja att visa.

Ich habe blogg. Das Probläm ist gross. Der Käse ist Nass.
Jag har lyssnat på Kraftwerk för mycket och för länge. Platten gehört. Hela eftermiddagen närmare bestämt. Resultatet är att jag har blivit mycket konstigt och tänker i små korta meningar på tyska. In deutsch, Deutsche Denk. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det. Liberal, kein Signal.Dock kombinerar jag det med medicinstudier. Multi-gut: Party und Studium. Nu lyssnar jag på en låt om EKG. Nyss lyssnade jag på en om Vitaminer. Kraftwerk kan sannerligen konsten att skriva om ämnen som berör. Sachen das berören, genau.

Kraftwerk:arna måste vara de i stort sett enda tyskar som insett att tyska är fruktansvärt roligt (sehr lustig) på det störda tyska sättet, och sedan utnyttjar det för att göra bra musik. Genialisch.Jag önskar nästan att vår korridorstysk skulle komma tillbaka, schnell zurück zu uns! Hallo bitte Freund skulle jag säga, was wollen sie trinken? Wollen sie tanzen? Och han skulle titta konstigt på mig som bara han kan göra, lite besviket som om jag skändat såväl hans land, språk som gammelfarmor på en och samma gång. De är ett känsligt folk, mit ein lustiges språk! Supergut. Jag inser att det inte blir någon bra blogg av att lyssna på Kraftwerk. Achtung ein Katastrof.
En väg ur det hela kan vara att lyssna på deras engelska låtar. Ich muss citeiren:

”I’m the operator with my pocket calculator.
By pressing down a special key, it plays a little melody”

Sådant måste man älska. Liebe.

Men för all del, bli fast I beroendet du också: EKG-låten. Das ekg-musik.

I förra bloggen nämnde jag min fisk, min favoritfisk, den av plåt. Eftersom den är ett så fint exemplar av arten plåtfisk ville jag ge den en egen blogg.
Lägg märke till de fyra små fiskben den står på, den är alltså väl anpassad även för ett liv på land.Det finns inte mer att säga. Den magnifika firren talar för sig själv.

Ibland lyckas några av mina mest ambitiösa hjärnceller vakna ur sin efterjobbetslummer och faktiskt tänka en tanke eller minnas ett minne eller något annat sånt som hjärnceller gör. Idag kom en sådan liten driftig hjärnbit ihåg att jag blivit utmanad av mr Bergatroll för en tid sedan. Jag tänker att jag gör bäst i att svara på frågorna. Man är ju lydig, som en hund. Wie ein basset.

Vad gjorde du för tio år sedan? 
Jag måste ha gått gymnasiet antar jag. Jag var blyg och timid, i värsta fall hade jag också mittbena. En tragisk men trevlig uppenbarelse, på det hela taget. Inte som dagens osnutna ungdom alls, faktiskt. (Jepp, jag har blivit gubbe redan vid 26!)

Vad gjorde du för ett år sedan?
Jag pluggade, tror det var infektion eller hud eller ngt sådant som gällde då, bodde i samma korridor som nu, även om den var trevligare då. Jag längtade förmodligen efter våren också. På sätt och vis var faktiskt saker helt annorlunda då. Bätte och sämre.

Fem snask du gillar?
Ah! Äntligen en relevant fråga.
Lindt - Caramel & figs
Lindt - Madagascar
En mysko ekologisk mörk choklad som jag glömt namnet på men med ful design. Den hette något som jag tyckte påminde om ett läkemedelsnamn.
Marabou - Frucht och mandel
Maoam hallin. Hallin betyder alltså hallon, på mitt språk.

Fem sånger du kan utantill:
Broder Jakob och staten & kapitalet (märkligt). Vet inte om jag kan fler texter helt utantill. Det kan jag nog, kommer doch inte på vilka. Jag kan även tonen C.

Tre dåliga vanor:
Kommer jämt lite sent till jobbet, stänger inte skåpsluckor, hänger upp mig på vissa ord/uttryck som jag överanvänder, intermittent nagelbitande. Oj, det blev fyra. Jag är uppenbarligen en mycket, mycket dålig människa.

Fem saker du gillar att göra:
Det önskar jag att jag visste. Ibland har jag svår brist på produktiva tidsfördriv.

Fem saker du aldrig skulle köpa eller klä dig i:
Päls, foppafofflor, jeansjacka, jeansskjorta, keps.

Fem favoritsaker: 
Svårt. Jag har några minnen jag gillar, förmodligen fler än fem. Men sånt kanske är för eteriskt för att räknas?
Jag försöker komma på andra saker. Emma (i ett patriarkalt samhälle kanske flickvänner kan kvala in under ovanstående rubrik).
Annars har jag väldigt få saker jag tycker om så mycket. Inte för att jag inte gillar just mina saker. Jag gillar inte saker bara. Har en fisk i plåt jag gillar. Men inte så mycket.

Tre saker du ser fram emot:
Att få somna ikväll. Att resa bort i sommar. Att börja på mitt nya jobb nästa månad.

Nu vill jag inte utmana någon. Jag är fredlig.
Nu ska jag däremot läsa kamrat Ka:s blogg. Hon har tydligen bröjat skriva en, meddelade hon, och ingen är så trivsamt bitter som hon. Fast hon dissade vår indiska middag idag, och det måste hon straffas för vid tillfälle.

Toodiloo.

Idag när jag vaknade hade jag smärtor i mitt huvud. Vad gjorde de där? De gjorde ont.
Sedan steg jag upp och åt 8 skivor bröd, men det hjälpte inte för bröd är inte alvedon. Bröd är inte heller ipren, eller magnecyl. Bröd är mjöl och vatten som varit inne i ugnen och vänt. Ofta innehåller det salt också. Förresten hjälpte inte alvedon heller. Livet kan vara svårt ibland.

Sen har jag ätit choklad också.

 Hej hopp. Det var en bra jour idag. Det var hyfsat lite att göra vilket dels innebar att jag slapp stressa (förutom bakjour är man ensam på helger), dels att jag hann lägga ordentligt med tid på de patienter som kom, vilket känns mycket bättre än sedvanlig jourhetstempo. På morgonkvisten träffade jag dessutom tidigare nämnda dr S som visade sig vara övertygad kommunist, och dessutom tar sig till jobbet iklädd trädgårdshandskar. Sånt måste man bara älska.

På kvällskvisten tog jouren slut iaf, och det var dags att åka hem till mamma i Stockholm och påska lite. Det är så SJ kommer in i handlingen. SJ behagar med mig skämta aprillo (kanske på grund av att det är Katternas Militärmånad?). De har ersatt sina sedvanliga tyska precisionståg med något som ser ut som en smutsblek tunnelbanevagn. Det står ”Stockholm 19:37” (typ) på en elektrisk skylt ovanför spåret och jag förstår att det är denna bedrövliga ursäkt till tåg som ska föra mig till huvudstaden. Jag blir genast misstänksam, och inte utan anledning ska det visa sig. Tågeländet åker nämligen inte direkt till Stockholm, det ska tvunget åka via Knivsta, Märsta, Häggvik, Swaziland, Esbjerg, Helenelund och Sollentuna innan det tillslut stannar i Ulriksdal, som alltså är tågets slutstation.
Den som liksom jag är bra på Stockholmsgeografi eller bara råkar vara utrustad med en iq högre än pi förstår att det är stor skillnad på Ulriksdal och Centralstationen. Centralstationen ligger välplacerad mitt stan, Ulriksdal är en gudsförgäten förort där man förmodligen inte ens spelar bingolotto eftersom man är så deprimerad för att man bor så långt från ära och redlighet. Och för att där är så fult. Ulriksdal rimmar på oestetiskt på flera olika världsspråk.
Dessutom tog det dubbelt så lång tid som det vanliga tåget, och stackars jag hade nu inte ätit på någonstans mellan 3 månader och 7 timmar (hint: rätt svar ligger väldigt nära det senare). Men det gick ersättningsbussar till civilisationen, jag hem och fick mat, och vips blev allt mycket bättre. Tjo. Mat är bra grejer.
Och nu är det sovdags.

Jag ska jobba imorgon, och av någon anledning gör det mig totalt inkapabel att göra ngt som helst vettigt idag. Jag far runt i mitt rum som en missnöjd hamster i sin högst ostimulerande bur. Flera ’incidenter’ har inträffat som tyder på att saker inte står rätt till. I förmiddags t.ex. läste jag (helt frivilligt) igenom ett vårdprogram för personlighetsstörningar för att förbereda mig inför jobbet jag nämnde innan (inte likt mig). Nyss var läget till och med så desperat att jag tittade omkring lite här på wordpress för att se om jag hittade något roligt, och det gjorde jag. Jag hittade en rolig funktion där man kunde se hur folk hittat hit till min kära blogg. Den fina var att någon hade sökt på ”felkod tvättmaskin Electrolux” på en sökmotor och kommit hit. Jag kan inte tänka mig annat än att personen blev mycket nöjd med den information om electrolux felkoder han hittade här.

Tänk om man, i bästa klipp-o-klistra-anda kunde ta bort tid när man hade tråkigt (som nu), förvara ngnstans, och sen klistra in den när man hade roligt, eller mycket att göra.
Eventuellt skulle man kunna sälja tid också, till andra som tyckte att de behövde den bättre, eller som helt enkelt hade mycket pengar. Undrar vad en timme skulle kosta? Förmodligen skulle det vara rätt dyrt med tid, och rika västerlänningar skulle köpa massor av tid från fattigare länder. Hmmrm. Kanske tur att det inte går ändå. Fast jag är sugen på att sälja lite tid nu faktiskt.
Ska nog titta på Darjeeling Limited, the movie, istället.
Tjillevipp.

PS 19:47
Jag har tämjt WordPress och lyckats lägga till länkar, jag är ju sjukt duktig. Länkurvalet blev väldigt slumpartat, typ ni som kommenterat mig på senare tid, så känn dig på intet sätt diskriminerad om du inte kom med, jag ska skriva in fler vid tillfälle. Jag är inte den som är knusslig med länkande nuförtiden.
DS 19:49

Det finns två jobbnyheter, en som jag tror är bra och en som jag tror är dålig.Den dåliga är att Gävles sumpsjukhus dissade min AT-ansökan. Iofs kom jag så långt som till intervju (jag åkte lydigt dit med M & P, även de ystra Gävle AT-aspiranter), men sen blev det inte mer för ngn av oss. (På ngt ego-plan känns det ändå lite bra att hela trojkan fick kalla tassen och inte bara jag, även om jag väldans framgångsgenerös annars.)
Jag vet inte vad som kan ha gått fel (kanske hade de hittat min blogg, eek!). Tydligen (enligt en AT-läkare vi träffade) går de rätt mycket på hur pass sugen man var på att stanna kvar i Gävle efter AT:n, och de fick kanske inte intrycket att det var min högsta dröm. Det skumma, som inte kändes så bra, var att de frågade en massa om vad Emma pluggade och skulle jobba som och om arbetsutsikterna för henne som jag ju inte kunde garantera var så bra i Gävle. (Nu är hon ju mycket inne på trilobiter, och jag tror att det är ont om sådana i Gästrikland.) Aha, tänkte kanske de lömska anställningsfigurerna, då lär inte han heller bli kvar. (Det känns lite surt i så fall, för jag tycker faktiskt att Gävle på många sätt verkar jäkligt bra jämfört med t.ex. sjukhuset jag jobbar på nu…)
Eller så gick intervjun för dåligt bara, helt enkelt. Det är en mycket oroväckande hypotes, men mina självbedrägeriskillz är dessvärre för dåliga för att jag helt ska kunna blunda för den. Inte för att intervjun gick direkt dåligt, men det kändes inte som att den gått så värst bra heller. (Trots att jag inte ens var bakfull som på förra…) Arbetsintervjuer är nog helt enkelt inte det jag är bäst på här i världen…

Den goda nyheten är att jag ändå fått ett nytt jobb! Faktiskt ett som jag är sugnare på även om det rent karriärmässigt inte alls är lika bra som AT. Istället för mitt idoga psykavdelningsarbete ska jag jobba på en av öppenvårdsmottagningarna, en med riktigt bra rykte till och med. Dr S, en mycket insiktsfull filur, beskrev det som att resten av psykvården här är ”lite som den här mottagningens efterblivna kusin från landet”. Har varit där tre veckor för länge sen, och då funkade det i alla fall hur bra som helst, de har helt andra utrednings- och psykologresurser än vad som finns där jag jobbar nu, och det är hemskt mkt roligare att jobba när man känner att man har möjligheten att faktiskt få till en riktigt bra vård än när man bara gör det bästa möjliga med de resurser som man har. Nu vet jag inte riktigt om det är så att det här fungerar så überbra nu, och det som jag har nu är långtifrån jättedåligt, men lite skillnad ska det allt vara. Dessutom kommer mottagningstjänsten att innebära mycket mer eget ansvar för mig, vilket iofs både är spännande och jobbigt… men det blir nog bra när jag väl kommit in i det hoppas jag. Dessutom ska jag tydligen få en timmes handledning per vecka (vilket jag bara kan drömma om där jag är nu), och det ska bli riktigt roligt.
Å andra sidan kommer jag sakna avdelningen, har trivs riktigt bra med personalen och så, plus att det är rätt kul när man känner att man börjar ha bra koll på det man håller på med…

Det tycks som att jag bara är kapabel att skriva job(b)bloggar numera.
Det ska det bli ändring på. Men nu ska jag sova, yeah.

Word är ett lustigt program. Förutom att det finns ett litet gem med damp som hoppar fram och skräms när man som minst anar det har man uppenbarligen tagit fram sitt synonymlexikon i intimt samarbete med KD, republikanerna eller någon annan illvillig organisation.

Synonymer på “kvinnlig” är moderlig och mjuk medan motsvarande synonymer för “manlig” är manbar, stolt och kaxig. Det skulle kunna vara så att jag har en Word-version från 1876, men jag tvivlar lite. Och det blir faktiskt värre: synonymerna för “maskulin” är kraftfull och viril medan synonymerna för feminin är vek och fruntimmersaktig.

Diskrimineringsfaran är alltjämt stor i skog och mark.

Hej måndag.
I fredags slutade en grek (fotogreken) på avdelningen, men idag kom två nya (greker). Det är lite udda att i stort sett hela psykiatrin här består av greker (och mig), men så är det. 13 stycken greker in alles. Och de är faktiskt riktigt trevliga allihop, mer eller mindre.
Doch varierar det hur bra svenska de pratar, vilket måste vara rätt svårt när man jobbar på just psyk, där ju språket i stort sett är det enda undersökningsinstrument man har.
Det är ju iofs mycket lättare att förstå ett nytt språk än att tala det. Jag tänker mig att situationen kan vara lite jobbigt för patienterna också eftersom man ju gärna vill känna sig förstådd av den man pratar med, och om hxn inte pratar så bra så tänker man väl lätt att hxn inte förstår så mycket heller, vilket hxn ju mkt väl kan göra.
Fast egentligen tror jag nog att det där rätt ofta kan gälla väl så svenskpratande läkare som, när de faktiskt förstår patienten, helt enkelt inte lyckas med/tänker på att förmedla det också, vilket såklart får som resultat att patienten inte tror att hxn har förstått, och därmed inte tror på behandlingen heller. (Det är tydligt en rätt liten andel av alla recept som skrivs som faktiskt hämtas ut, och en ännu mindre del av läkemedlen som faktiskt används som ordinerat.) Synd och rätt onödigt…Vet inte riktigt vad jag skulle komma med det. Kommunikation är svårt, typ.
Apropå något helt annat så har patienten som avslöjade min latenta gayläggning i förra bloggen börjat undvika mig. Innan ansatte hxn mig alltid med en massa skumma frågor och (påhittade) kroppsliga symptom (inkl. klassiker som Horn I Pannan och Orm I Näsan) som krävde akuta undersökningar, men nu har hxn börjat förfölja min käre kollega dr G istället. Lite skönt, måste jag medge.

För övrigt har jag fått ett nytt jobberbjudande som både känns spännande och läskigt. Mer om det sen, nu måste (ehum) jag till ICA och underhålla mitt chokladmissbruk. Ciao.

Söndagkvällar känns av ngn anledning inte lika illa som när jag pluggade, men det är fortfarande inte veckans muntraste stund. Nyss åt jag iofs nästan 200 g dubbelnougat vilket i alla fall har gjort det till veckans mest illamående stund. Förresten känner jag att den här dagboksbloggen inte alls uppfyller sin dagboksmålsättning.
Så jag ska nu på ett nitiskt (på gränsen till tvångsmässigt) sätt dagboksberätta vad jag gjort i helgen:

Det blev tyvärr varken födelsedagspartaj hos A&E eller schlagerdito hos A&J, istället doch lite trivsamt svärmorsfirande on the bruk, med lantluft och skogspromenader. (Jag har blivit oroväckande straight edge på äldre dar, snart räcker det med att jag luktar på handspriten för att jag ska känna mig farlig och dekadent.) Det var iofs skönt att komma bort ett tag, men jag blir alltid oförklarligt trött och apatisk när jag rör mig alltför långt utanför civilisationen. Idag knatade vi ändå ut i skogen, jag sniffade lite och kände mig rätt tillfreds. Jag brukar göra det när jag är ute och hälsar på träden, även om det är sällan jag gör det. Emma blev också glad tror jag, eftersom hon sa att hon hittat en trilobitstig bland granarna. Jag tror inte det här med geovetenskap alls är bra för henne. Nåja, snart kommer hon väl till min avdelning så att vi kan få rätsida på hennes trilobitfixering.

Vi kollade på Fawlty Towers (psykiateravsnittet förstås) och schlagern också, om än i annat sällskap än A&J (bl.a. med en tonåring som med jämna mellanrum pep förtjust och sa att hon skulle gifta sig med Björn Gustavsson. Jag hade lite glömt bort hur folk var i den åldern :) ) (Själv var jag förstås oerhört mycket mognare). Tyvärr var ju melodifestivalen en flopp och den sjungande pannan (i år även med ätstörning?) och hennes otäcka låt vann. Hela hon känns otäck faktiskt, lite som de där rymdödlorna som klädde ut sig till människor och skulle taöver världen  i nån gammal 80talsTVserie. Jag väntar bara på att hon ska ta av sig masken, äta upp Amy Diamond och sen ila iväg på kvicka tentakler. (V hette förresten TVserien, kom jag på.)
Så, nu har jag dagboksskrivit så till den milda grad. Nu får det vara nog.

Nästa vecka blir f.ö. en mkt viktig vecka. På måndag ska jag prata med the Boss om hur länge jag vill jobba kvar (vilket nog blir t.o.m. juni), och på onsdag blir det AT-intervju.
Eeek. Jag gillar inte anställningsintervjuer.

Idag har vi haft besök av vår apotekarvän. Apotekarvän åt middag, drack té och upplevde uppsalanostalgi. (Apotekarvän har alltså flyttat från Uppsala, därav nostalgin.) Trevligt, trevligt!
Dock kom hon med hård kritik av läkarskrået, den rackarns apotekarvännen. Eftersom ingen yrkesgrupp (möjligtvis med undantag av schagerdivor) har så svårt att ta kritik som läkare måste jag ventilera dessa hemska påhopp i bloggform:Hon klagade på att läkare skriver undermåliga recept med märkliga förkortningar och utan att skriva ut vad medicinen ska vara bra för. Och värst av allt blandar vi ihop ”kapsel” och ”tablett”. Det hade hon förstås rätt i, men min narcissistiska personlighetsstörning hindrade mig tyvärr från att erkänna det. Istället försökte jag få över diskussionen på väntetiderna på apoteket och påpekade att det inte kändes helt motiverat att den som jobbar i apotekskassan när man har lämnat in sitt recept alltid ska gå och ta en kopp kaffe, koka nytt kaffe till resten av personalen, baka lite muffins till nästa fikarast och meditera en stund över skillnaden på tablett och kapsel innan hon/han återkommer med ens medicin ca 45 minuter senare.
Det här med att man ska skriva vad medicinen på receptet är bra för är ju en knivigare fråga. För det kan nog vara rätt bra att skriva sånt på recepten, men det måste ju vara begripligt för gemene man också. ”En kapsel partiell 5HT-receptoragonist om dagen för det nigrostriatala bansystemet” är tillexempel inte begripligt. Man måste ta det till en mer jordnära nivå. Vi diskuterade lite om det kunde vara lämpligt att skriva ”Ett vitt piller mot de aggressiva dinosaurierna som kommer in genom ventilationen” till en hallucinerande psykospatient, utan att riktigt komma fram till något svar. Om jag till slut ballar ur själv en vacker dag så kanske jag provar. Låt oss hoppas att det inte går så långt dock.

Igårkväll kom vattenpipan till heders (igen) när A & J kom på besök.
Först tittade vi pliktskyldigt på schlagern (nördiga detaljer som att vi faktiskt satte poäng på låtarna talar jag tyst om). Min onda sida, låt oss kalla honom Preben, fick återigen utlopp då jag kunde känna sann och ren glädje när Carola åkte ut. Otäck kvinna med otäck låt. För den som såg programmet kan nämnas att Nordman borde använda henne som häxan i deras scenshow i globen sen (Prebens goda idé).

Min goda sida, min inre lilla tant (låt oss kalla henne Majvor) var också med på ett hörn då hon bakat en (jättegod) äppelpaj som jag gödde alla närvarande med. Sedan spelte vi sällskapsspel och levde lyckliga i alla våra dagar.

Det kan förresten tyckas förvirrande med Preben och Majvor, och dessutom mitt riktiga jag som försöker gömma sig bakom nämnda två alteregon. Men så kan det vara, jag vill ju gärna vara lite svår och vad är då bättre än att dela upp sig i två olika karaktärer? (Lite som Henry och den andra brodern från Klas Östergrens Gentlemen, det gillade jag, och nu fick jag dessutom inte en litteraturreferens och kan känna mig ännu lite svårare!)

Idag har jag spelat Fable. Ett datorspel, m.a.o.. Man är en liten figur som ilar runt och gör det ena hjältedådet efter det andra. Fast man kan själv välja om man ska göra snälla eller elaka saker. Preben och Majvor har såklart helt olika åsikter, men eftersom Majvor är en bastant dam och Preben en liten spenslig dansk får Majvor förstås bossa helt över mina handlingar. Jag är alltså oerhört snäll och räddar folk på löpande band, får massor av snällhetspoäng.

Ju fler grejer man gör desto bättre och tuffare blir man. (Ja, i spelet alltså.) Efter ett uppdrag fick jag ett par skor med en spik som stack upp från tårna. Man förstår ju direkt hur osannolikt tuffa ett par sådana skor är, så dom används flitigt. Majvor känner sig lite som punkmormor och anfaller onda getingar och dvärgar och annat oknytt med en helt annan frenesi än tidigare.

Nu är det dags att laga mat. Idag blir det morot och koriander, bl.a..